Var börjar urskogen? Tre olika nationalparksentréer skapar nya portar in i uråldriga landskap. Hur kan arkitekturen göra naturen mer tillgänglig och begriplig?
KRITIK
En gång var Sverige ett mörkt, skogslätt land - ett av Europas fattigaste, med enstaka gårdar och byar som lyste ur ett stort hav av storskog.
Idag räknas mindre än en halv procecnt av det svenska skogslandskapet som urskog. Resten är artfattiga produktionslandskap, anpassade efter skogsindustrins villkor. Skogarna i Tiveden, Färnebofjärden och Tresticklan hör till de få, sparade skärvor som återstår. Sverige har i gengäld blivit ett välbeställt land, med resurser att gestalta och tillgängliggöra det arv som nationalparkerna utgör.
De första svenska nationalparkerna inrättades 1907. i en tid då en snabb industrialisering och urbanisering börjat rita om människans landskap i grunden. I spåren av det växte sig också intresset för att samla och spara starkt. Bevarandet lever på det sättet i en märklig symbios med förstörelsen. Naturens roll som upplevelsemiljö blir bara möjlig när den utgör en sorts undantag. Precis som städer en gång hade stadsportar, är det nu istället storskogar och myrmarker som får entréer mot omgivningen. Portar där man kliver in i det vilda, ut ur samtiden, bort.
Läs hela artikeln digitalt här: https://arkivet.arkitektur.se/p/arkitektur/nr-1-2026-natur-likt/r/1/1/2983/2091394